Lösningen inskriptionen Shugborough Hall

HEM * DM-inskriptionens lösning * Den förborgade skriften

DEN FÖRBORGADE SKRIFTEN

Kap.20 - Problematisk fortsättning

Första tanken när omredigeringen av mina alster startade var att skrota i princip allting jag skrev i DM-kodens lösning efter redogörelsen för tavelhändelsen, eftersom de därefter kommande händelserna vid första påseendet inte verkade ha nåt med kodlösningen att göra, och dessutom avslöjade de mej som den godtrogna idiot jag var. Inte trevligt att berätta om sånt. Men hur skulle jag kunna skrota Valerie Solanas, fioletiketten, samt de där samesystrarna, när de till min förvåning befanns förekomma i inte ringa omfattning, relevant eller inte, i det senare korsordsmaterialet. Där allting kan skapas ja, säger min ironiske inre kritiker, vad skulle den eventuella relevansen bestå av? Ja kluvenheten har hela tiden varit svår att tampas med. Min tillitsfulla inre barnasinnesinnehavare var emellertid turligt nog i besittning av insikten att meningen med dessa suspekta kompottingredienser så småningom skulle komma att avslöjas och att det inte var min sak att avgöra relevansen eftersom jag inte satt inne med vetskapen om saker och tings sammanhang.
I och med omredigeringsarbetet och det parallellt pågående "korsordsarbetet" har som tur är vissa polletter trillat ner så det är bara att ta mej i kragen och berätta vad som hände. Förlåt förresten det vanvördiga uttrycket, det är Shakespeare's sonetter som är korsordsmaterialet, eller rättare sagt det främsta materialet, där finns även annat. Men om detta visste jag ingenting när jag färdigställde den tidigare boken som tyvärr kom att innehålla rätt avsevärda mängder löst svammel. Den urartade med andra ord. Fast det insåg jag inte utan tyckte istället att boken fick utgöra en slags symbolisk framställning av hjärnan där första bokhalvan med sina faktauppgifter och kodlösning var detsamma som vänster hjärnhalva och den senare delen högerhalvan. Nåt som förmodligen aldrig framgick. Jag fortsatte skriva om det som hände i realtid som en slags dag- eller loggbok som hela tiden följde impulserna från Det Okända, men jag hade för bråttom, det insåg jag ungefär ett halvår efter bokens färdigställande. Suck! Nu blir det till att rensa ordentligt, att försöka vaska fram det väsentliga. Suck igen. Mina eventuella läsare rekommenderas emellertid att ha detta med högra hjärnhalvan i åtanke eftersom fortsättningen inte hade existerat utan lyhördheten för de inre impulserna, hur tokiga de än kan verka. Impulserna snitslade vägen mot sonetterna så det är bara att berätta om det som hände. Jag börjar med Valerie Solanas, en för mej helt okänd person när detta hände:

Under vecka 47, 2011, stod att läsa en artikel i Dagens Nyheter om att Dramaten haft en stafettläsning för att stödja Tur-teatern i Stockholm som blivit mordhotade efter att ha satt upp SCUM Manifest, ursprungligen en tunn liten bok som gavs ut 1967 av Valerie Solanas, amerikansk författare, känd för att ha försökt skjuta ihjäl Andy Warhol som hon ansåg saboterade hennes möjligheter till framgång. Boken anses tydligen av många vara en av de viktigaste feministiska texter som nånsin skrivits, och utgör ett vildsint angrepp på mannen som sådan. Samma dag som artikeln var publicerad i DN störtade jag iväg till biblioteket för att låna boken och kolla vad som i all sin dar kunde piska upp folks känslor till sådana nivåer. SCUM är en förkortning för Society for Cutting Up Men, med den möjliga dubbelbetydelsen "Föreningen för att skära upp män" och "Föreningen för att skärskåda män".
Jag kan gott erkänna att jag aldrig tidigare läst nåt liknande. Solanas skräder inte orden då hon beskriver mannen som ett mellanting mellan apa och människa, en emotionell parasit, en biologisk olycka och en bristsjukdom. Hon skriver att mannen är besatt av döden, av sex och av att förstöra saker och att det därför bara återstår för civiliserade kvinnor att störta regeringen, eliminera det ekonomiska systemet som förtrycker alla samt att förstöra det manliga könet.
Man blir alldeles vimmelkantig av att läsa den tunna lilla boken som är ett enda stort ylande från en kvinna som blev våldtagen av sin far, piskad av sin morfar och som framlevde stora delar av sitt liv som prostituerad. Den kvinnan var en brinnande fackla av hat på grund av allt ont hon upplevt ”tack vare” männen i sitt liv. Hon levde mellan 1936 och 1988.
Om man då betänker hur många kvinnor som levt (och lever) under liknande förhållanden under historiens gång, och med tanke på vad detta sätter för energispår i det morfogenetiska fältet som vi alla förmodligen är en del av, då kan man undra vad framtiden har i sitt sköte så att säga.

Hon skriver så här:

”Det finns inte några mänskliga skäl för att pengar ska finnas eller för att någon ska arbeta mer än två eller tre timmar i veckan som allra mest. Alla icke-kreativa arbeten (praktiskt taget alla jobb som utförs) kunde ha automatiserats för länge sedan, och i ett pengafritt samhälle kan var och en få så mycket hon vill av det bästa av allt. Men det finns icke-humana mansskäl för att behålla penga-arbete-systemet.” - Och de skälen anges huvudsakligen vara besatthet av makt och kontroll samt girighet.
”Alla sjukdomar är möjliga att bota, och då åldrandeprocessen och döden har sin grund i sjukdomar är det möjligt att aldrig åldras och att leva för alltid.”
”Till slut kommer naturens vederbörliga ordning, den sociala evolutionen, att leda till kvinnors totala kontroll över världen och därefter till upphörandet av produktionen av män och slutligen också till upphörandet av produktionen av kvinnor.”
”När det väl finns ett folkligt krav på ett fullständigt automatiserat samhälle kan detta mycket snabbt och enkelt inrättas. Planerna finns redan och när väl miljoner människor arbetar på det kommer genomförandet bara att ta några veckor. Och även om pengasystemet är avskaffat kommer alla att vara glada att få hugga i och få det automatiserade samhället inrättat. Det kommer att markera början på en ny fantastisk era och en festlig atmosfär kommer att omge det hela.”
”Regeringen kommer att kollapsa automatiskt. --- Eftersom regeringen ägnar sig nästan helt åt att reglera ekonomiska affärer och att lagstifta mot rent privata angelägenheter kommer eliminerandet av pengar och män som önskar lagstifta om ’moral’ att betyda att det praktiskt taget inte finns några frågor kvar att rösta om.”

På sidan 56 (av den svenska upplagan med tryckår 2003) står att

”En kvinna tar inte bara sin identitet och individualitet för given, hon vet också instinktivt att det enda som är fel är att skada andra och att meningen med livet är kärlek.”

- Gyllene regeln, eller hur (min kommentar). Några sidor fram kommer fortsättningen:

”Kärlek kan inte blomstra i ett samhälle som är grundat på pengar och meningslöst arbete; kärlek kräver fullständig ekonomisk och personlig frihet, fri tid och möjlighet att engagera sig i intensiva, fängslande och känslomässigt tillfredställande aktiviteter som när de delas med människor du respekterar leder till djup vänskap. I vårt ’samhälle’ lämnas praktiskt taget inga möjligheter att engagera sig i sådana aktiviteter.”

Solanas skräder minsann inte orden. Jag blev nog aningen chockad men inte mordlysten, som de män som tydligen tagit alltihop på allvar utan att ta hänsyn till författarens bakgrund. Däremot blev jag ganska häpen när jag hittade hennes namn på DM-kodlösningens Dragon-och-Merlin-sida. Vid denna tidpunkt hade jag ingen koll på att orden helst skulle sitta i såkallad sträng, samma princip som att bokstäverna ska angränsa till varann. Fast det är väl inget större fel att läsa SOLANAS VALERIE heller. Med tanke på den rätt begränsade bokstavsmassan tycker jag nog fortfarande att det är uppseendeväckande att hennes namn finns där. En tillfällighet, eller...? Naturligtvis, säger förnuftet.

				A	V
			B	S	T	U
		C	R	Q	P	O	N
	O	U	O	S	V	A	V	V
D	R	A	G	O	I	L	R	E	M
				N	N

Märkligt nog hittas orden PISTOL och REVOLVER på samma ställe som namnet!
Liksom PILSNER, POLIS, LAPPLISA och PIGGSVIN påpekar den förnuftiga glädjedödaren. Äsch nej, rätt ska vara rätt. Det går att skapa fler ord än så men det hindrar inte att en viss förundran vidhäftade upptäckten.

Solanas påhittade organisation för att utplåna männen från jordens yta framstår förutom som ett fiktivt sätt att lösa världens vålds- och maktmissbruksproblem även som en längtan efter hämnd, inte särskilt underligt med tanke på vad hon blev utsatt för. Tyvärr är hon inte ensam om sina upplevelser. Tidningarna är fulla av artiklar om våld, misshandel och våldtäkter och i 99,99 % av fallen är gärningsmannen verkligen en man. Att aggressiviteten ofta drabbar det fysiskt svagare könet är ingen hemlighet. Jämställdhet mellan könen är dessutom fortfarande en bristvara på större delen av vårt jordklot, till och med här hos oss i västvärlden. Det är bara att ta en titt på lönerna där de traditionella kvinnoyrkena ofta betalas betydligt sämre än dito mansyrken. En obalans som enligt tradition varit ansedd som rätt och riktig. Att kvinnor under historiens gång ofta ansetts mindre värda är ingen hemlighet heller. Om detta förhållande vittnar många litterära alster, däribland Bibeln.

För att få mer kraft i detta påstående kommer jag nu att citera en del ur mannen Richard Dawkins bok Illusionen om Gud (det är egentligen religionerna han går till attack mot) och det gör jag uteslutande på grund av att han i sin bok så bra ringat in den gammaltestamentliga kvinnosynen. Håll i er nu!

Richard Dawkins har tittat närmare på Gamla Testamentet i Bibeln och gör några nedslag redan i Första Mosebok. Han påpekar att historien om Noa är härledd ur den babyloniska myten om Utnapishtim och är känd från flera kulturers äldre mytologier. Plankat rakt av alltså. Dawkins pekar också på att den till synes charmerande berättelsens sensmoral är förskräcklig.

”Gud hade ingen högre tanke om människorna, så med undantag av en familj dränkte han allihop, även barnen och till råga på allt, resten av (de förmodligen oskyldiga) djuren när han ändå höll på.”

Dawkins bygger vidare genom att ta upp en motsvarighet till Noa-historien, nämligen förstörelsen av Sodom och Gomorra, där Abrahams brorson Lot och hans familj skonades av Gud därför att han var alldeles unikt rättfärdig.

”Två manliga änglar skickades till Sodom för att uppmana Lot att lämna staden innan svavlet började regna. Lot tog gästfritt emot änglarna i sitt hus, varpå alla Sodoms män samlades omkring det och krävde att Lot skulle lämna ut änglarna så att de kunde ha analt samlag med dem: ’Var är männen som kom till dig i kväll? Skicka ut dem till oss, vi skall ligga med dem’ (1 Mos 19:5). I den gamla bibelöversättningen används det eufemistiska ’känna’, som är komiskt i sammanhanget. Lots tappra motstånd tyder på att Gud faktiskt visste vad han gjorde när han skilde ut honom som den ende gode mannen i Sodom. Men Lots gloria falnar när han erbjuder ett alternativ: ’Jag ber er, gör inte något så ont. Jag har två döttrar som ännu är orörda. Låt mig skicka ut dem till er, så kan ni göra med dem vad ni vill, bara ni inte gör något mot dessa män som har fått en tillflykt under mitt tak’ (1 Mos 19:7-8). Vad än denna underliga historia betyder säger den onekligen något om vilken respekt som visades kvinnor i denna intensivt religiösa kultur.”

Nytt citat Dawkins som i sin tur citerat Bibeln:

”Historien om Lot och sodomiterna får ett kusligt eko i kapitel 19 i Domarboken, där en namnlös levit (präst) färdades med sin konkubin i Giva. De tillbringade natten hos en gästfri gammal man. Medan de åt kvällsmat kom stadens män och bultade på dörren och fordrade att den gamle skulle utlämna sin manlige gäst, ’vi skall ligga med honom’. I nästan exakt samma ordalag som Lot svarade den gamle: ’Bröder, jag ber er, gör inte något så ont. Den här mannen är gäst i mitt hus. Men här finns min dotter, som är orörd och hans bihustru. Låt mig skicka ut dem, så kan ni utsätta dem för vad ni vill. Men mot den här mannen får ni inte begå ett sådant nidingsdåd’ (Dom 19:23-4). Än en gång kommer en kvinnohatande grundsyn fram, klart och tydligt. Jag finner orden ’så kan ni utsätta dem för vad ni vill’ särskilt skrämmande. Roa er med att skända och våldta min dotter och den här prästens frilla, men visa vederbörlig aktning för min gäst som ju är man. Leviten utlämnade konkubinen åt mobben, som våldtog henne natten igenom: ’Och de låg alla med henne, och de våldtog henne hela natten ända till morgonen. Först i gryningen lät de henne gå. Fram på morgonen kom kvinnan tillbaka. Hon föll ihop vid dörren till den gamles hus, där hennes man befann sig. Där blev hon liggande tills det var ljust’ (Dom 19:25-6). På morgonen hittade leviten sin konkubin liggande framstupa på tröskeln och sade med vad vi i dag skulle betrakta som hårdhjärtat kallsinne: ’Res dig upp, vi skall ge oss i väg.’ Men hon rörde sig inte. Hon var död. Så han ’hämtade en kniv och tog sin bihustrus kropp och styckade den i tolv delar, som han sände ut till hela Israel’. Ja, du har läst rätt. Slå upp Domarboken 19:29.”

Detta var bara några smakprov på de hårresande historier som är återgivna i den bok som av många betraktas som helig. Det finns fler. Moses som utsågs av Jahve att ta hand om stentavlorna med de tio budorden var definitivt inget helgon.
Nytt citat Dawkins:

”Fjärde Moseboken skildrar hur Gud hetsade Moses att anfalla midjaniterna. Hans armé gjorde processen kort med alla männen och brände samtliga midjanitiska städer, men kvinnorna och barnen fick leva. Denna blödiga skonsamhet bland soldaterna gjorde Moses ursinnig och han befallde att alla gossebarn skulle dödas liksom alla kvinnor som inte var oskulder. ’Men de flickor som inte har legat med någon man skall ni låta leva och behålla för egen del.’ Nej, Moses var ingen lysande rollförebild för moderna moralister.”

Bibeln är en fasansfull läsning på många sätt och vis och naturligtvis kan man undra över hur mycket som är sant och inte. Fast historien vimlar av massakrer och folkmord som ett genomgående tema genom tiderna även bibelberättelserna förutan. Att grymhet är ett av djurrasen homo sapiens kännetecknande drag råder det nog inget tvivel om. I alla händelser beskriver Dawkins Bibeln som en kaotisk antologi av osammanhängande dokument som har fogats ihop, reviderats, översatts, förvanskats och förbättrats av hundratals anonyma författare, redaktörer och skrivare under åtskilliga århundraden.
De flesta vet säkert att skrifterna som ingår i Bibeln är utvalda bland en hel massa andra. De utanförstående Apokryferna innehåller ytterligare gamla uppteckningar och däribland hittas till exempel Tomas-evangeliet. Rykten som setts florera i den nyandliga litteraturen säger också att man vid kyrkomötet i Nicea år 325 bestämde sej för att utesluta sådant material som handlade om reinkarnation. Ifall detta är sant är svårt att veta men jag nämner det eftersom rök utan eld är ovanligt. Antingen menades det att läran var felaktig eller också skulle den av nån dold orsak undanhållas allmänheten. Kunskap betyder alltid makt i och för sej. Makt genom att injaga rädsla är även det ett välkänt fenomen. Svavelosande predikningar där prästen skrämde församlingen med att de skulle brinna i helvetet om de inte följde de religiösa påbuden förekom åtminstone här i Sverige längre tillbaks i tiden. Ett sätt att hålla menigheten i religiösa tyglar för samhällets bästa. Tyckte de kanhända. Varken paradis eller helvete har emellertid vetenskapligt bevisats. Inte reinkarnationen heller. Men teorier är det gott om.

Bibelns patriarkala synsätt hör emellertid hemma i en förgången tid, men de som fortsätter att studera den verkar inte ta nån notis om det. Religionerna har spelat en viktig roll i människors liv, men lika ofta på ont som på gott. Tack och lov har vi emellertid lämnat dessa de värsta hemskheterna bakom oss (?) även om vi blir påminda emellanåt om att den gammalbibliska kvinnosynen fortfarande existerar här och där och då även i världsdelar med annan religion. De indiska gruppvåldtäkterna under senare år är endast några exempel. Gärningsmännen visar upp en skrämmande empatibrist som även terrororganisationer som exempelvis Islamiska Staten genomsyras av. Tortyr, avrättningar och användandet av kvinnor som sexslavar berättar om en total avsaknad av medmänsklighet. Existerar onda demoner borde det vara just dessa iskalla religionsfanatiker som ovetande levererar värsta bränslet till Valerie Solanas framtidsförhoppningar.

Vi har troligen en bit kvar innan balanstillståndet uppnås. Frågan är om vi klarar av det själva, eller tar naturen hand om saken? Naturen söker alltid att balansera onaturliga tillstånd. Och vad är mänskligheten annat än en del av naturen?
Naturskyddsföreningen hade under 2011 ett projekt med namnet ”Rädda mannen”, och då handlade det om att de miljögifter som sprids av ett samhälle som till stor del skapats av männen slår tillbaks på just den manliga fortplantningsförmågan. Intressant.
Det vänsterhjärndominerade samhället slår tillbaks på sej självt, och det är exakt vad som då också skulle kunna inträffa i alla sammanhang som inte grundar sej på balans och kärlek till vår nästa. Den konstruerade finansvärlden har under de senaste åren visat tecken på att vilja falla samman och detta kan vara det första ordentliga tecknet på vad som håller på att hända. Maktstrukturerna äter sej själva inifrån. En ny tid knackar på dörren och vill in.

Det är väl bäst att påpeka att jag, reneria, inte sällar mej till Valerie Solanas hatfulla skara, för naturligtvis finns det många kärleksfulla och underbara män med både empati och inlevelseförmåga. Alla kvinnor är heller inte änglar. Visst finns det svart och vitt men en otrolig massa nyanser däremellan.