DEN FÖRBORGADE SKRIFTEN

Kap.22 - Min resa ut i Det Okända med helt oväntade resultat

Inga impulser dök upp till nåt annat heller, så efter en stund for vi därifrån för att istället leta reda på morbrors grav för att kolla om gravstenen stod som den skulle. Det gjorde den. Inget av det jag tyckte mej ha hittat i morbrors krypto verkade stämma. Jag kände mej både lättad och en aning besviken, för vad var det för mening att lura iväg mej sådär? Fast egentligen kunde jag inte skylla på nån annan, det var ju jag själv som "plockat upp" orden och därmed lurat mej själv. Kryptona är luriga, en nog så värdefull förståelse, liksom att jag var mycket godtrogen och inbilsk. Men... i det gamla skolhuset fanns en del information som senare skulle visa sej leda vidare. Och... utan dessa inbillningar eller lurerier, vilket det nu var, hade jag absolut inte upptäckt eller vetat nånting om samesystrarna vars namn skulle komma att dyka upp på många ställen i det senare sonettdiagramsarbetet, ofta sammanklustrade. Kanske tillfälligheter, svårt att veta. Jag blir i alla fall tvungen att berätta om detta som antagligen kommer att framstå som en ny inbillning av godtrogna reneria. Det jag kan tänka så här långt efteråt är att dessa samesystrar i alla fall fyllde en funktion på det sättet att mitt intresse hölls vid liv så att jag fortsatte på den inslagna vägen, för den anledning som i början propsade på att vilja bli tagen på allvar är mycket, mycket svår att tro på. Till och med för mej.

Strax efter hemkomsten från min resa ut i Det Okända sysslade mina tankar emellertid mest med morbror. Därför tillverkade jag ett nytt krypto som stämde bättre med texten på gravstenen. Resultatet blev något annorlunda än tidigare. Nu fanns där ingen uppgift om nån tredje skattgömma, inte heller om nån vält gravsten och den där skatan fanns nog där men gjorde sej inte alls påmind så att säga, däremot fanns samma uppgift om att den snälla släkten förväntades ta väskan med alla pengarna. Uppgifter som tydde på att han medvetet skottade ihjäl sej fanns även här. Vid närmare eftertanke var nog inte den kommande avverkningen av storskogen den enda anledningen, för morbrors värsta fasa hade varit att bli liggande som ett kolli på långvården. Han tog möjligen saken i egna händer så att säga. Möjligen.
Kryptot meddelade att morbror var en man som älskade att tokas, det skojades och skrattades hos honom. Han hade tydligen ingen tolerans för jantelagstänkande vilket förmodligen bottnade det i hur han blivit behandlad av andra. Enligt kryptot var han bästa eleven i skolan men nollades ändå av lärarna på grund av den fattiga familj han tillhörde. ”Han bortgjordes av lärarnas enögda förhållningssätt” meddelade bokstavskryptot. Det stämde bra med vad mamma tidigare berättat. Lärarna särbehandlade barnen från de mer bemedlande bondfamiljerna på bekostnad av de som kom från fattiga förhållanden. Kryptot förmedlade också att det hela var en avskräckande livshistoria på grund av den oskrivna jantelagen enligt vilken man absolut inte får visa framfötterna eller vara duktigare än omgivningen för då måste man sättas på plats.
Min stickade tröja dök upp även här. Jag riktigt hickade till när kryptot tydligt sa att: SÖTA SNÄLLA VÄN, ÄR KOLLOSSALT TACKSAM, MEN OLLEN SATT VÄL TAJT. Jamen snälla nån, det var som om morbror själv uttalat meningen! Hur kunde det bli så? Och vad synd att den tydligen var för liten, jag ville ju så gärna ge honom den. Tröjan var dessutom väldigt snygg, mönstrad i olika blå nyanser. Så synd.

Och så var det nästa underlighet. Morbrors rokokostol. En trästol utan stoppning men med de kurviga ben och kurviga ryggstöd som kännetecknar rokokostilen. Den var mörkbrun och i ganska dåligt skick. Den bröt av ordentligt från det övriga möblemanget i stugan, udda så det skrek om det, och just därför bestämde jag mej för att ta med den hem till mej som ett minne tillsammans med några gamla trätråg den gången vi städade efter morbrors dödsfall. Kryptot kom med ett mer än anmärkningsvärt uttalande, att rokoko-stolen kom från välbeställda släktingars hemman och den numera var kattens extra sovställe hemma hos reneria. Och det stämde. Kattimånsen brukar ligga där emellanåt, eftersom det är det ställe från vilket hon har bäst koll på vad jag sysslar med när jag befinner mej i köket. Katter sover minsann inte alltid när man tror att de gör det. Det sista var ju lätt att tillverka av mitt eget vetande och knappast nån information men när jag gjorde en mer fyrkantig version av kryptot hittade jag samma uppgifter om rokoko-stolens ursprung samt tillägget att det gällde ett hemman i ”mormors-släkten”.
Nästa uppgift gick inte att ta på allvar men förtjänar ändå uppmärksamhet eftersom den anspelade på en mycket underlig händelse några år tidigare. En händelse som sysselsatt mina tankar en hel del, oförklarlig som den var. Kryptot påstod att "sago-Aslans lejontass välte träblomstren i renerias bostad". Naturligtvis alldeles uppåt väggarna ansåg till och med barnasinnet som här sällade sej till förnuftet. Händelsen det gällde var denna:

Jag hade varit bekant med Kattimånsen cirka ett halvår. Det var maj och katten bodde fortfarande kvar hos en granne i närheten. Katten hade nyligen fött fem kattungar, alldeles för tidigt för henne att bli mamma, hon var inte riktigt fullvuxen, liten och mager. Jag satt på uteplatsen och solade när hon hoppade upp på staketet och ner där jag satt. Hon brydde sej inte ens om att hälsa trots att vi inte hade träffats på ett tag, hon var bara intresserad av att gå in i lägenheten. Jag släppte in henne men satt själv kvar ute i solskenet. Efter bara några minuter kom hon ut igen och försvann direkt. När jag så småningom gick in upptäckte jag att de tre trätulpanerna som stod på den lilla hyllan i mitt stora sekelskiftesskåp var omkullrivna. Det var som om hon hade gått in för att göra just det, för nåt annat kunde hon inte ha hunnit med liksom. Efter några dagar upprepade sej exakt samma händelseförlopp! Exakt! Till saken hör att jag efter Feng Shui-konstens alla regler hade gjort i ordning hyllan som befann sej i det så kallade relationshörnet i lägenheten för att dra till mej en ny partner. Tulpanerna stod där för att symbolisera villkorslös kärlek. Jag hade också lagt några andra symboliska småsaker i en hjärtformad ask på hyllan. Kattimånsen rev alltså omkull mina tre kärlekstulpaner och efter drygt ett års ytterligare uppvaktning flyttade hon så in som min tredje sambo.

Förklaringen till hur detta kom sej var helt uppenbart alltför sagolik för att tas på allvar. Det Okända hade tydligen tröttnat på min godtrogenhet och serverade en så pass lättgenomskådad falsk förklaring att till och med jag skulle fatta nåt. Men eftersom den dök upp ur kryptot stod det relativt klart att Ove måste haft ett andligt finger med i spelet. Det var alltså läge att börja undra hur mycket den andliga sidan egentligen påverkade mitt liv - och naturligtvis alla andras. Oförklarliga händelser har naturligtvis en förklaring de med, ja milde tid!
Kryptots uppmaning att ta sats för att utföra ytterligare en volt i tänkandet fick anstå en tid, där blev det bara för mycket.

Det dök alltså upp nya uppgifter angående både min morbror och annat, men den troliga anledningen till att jag blev lockad att besöka skolan dök upp dan därpå när jag satt på min fas3plats och försökte fördriva tiden på nåt uthärdligt sätt.
Saken var den att i den gamla skolsalen fanns stora informationsblad uppsatta på väggen, de beskrev hur det kom sej att skolan kom till. När jag sedan kollade i nätets fria uppslagsverk Wikipedian så stod hon där, Maria Magdalena Mathsdotter, en samekvinna född 1835 som under vintern 1864 reste från sin hembygd på skidor ner till Gävle och sedan postvagn till Stockholm där hon begärde och fick audiens hos kungen Karl XV. Ankomsten åtföljdes av en synkronistisk händelse, passande för hennes ärende som var att begära inrättning av internatskolor för samiska barn så de skulle slippa skickas långt bort för den obligatoriska kristendomsundervisningen. Begäran bifölls och en förening grundades för att finansiera projektet. Hennes resoluta uppträdande väckte stort uppseende och nämndes i åtskilliga tidningar i andra europeiska länder. Resultatet av Maria Magdalenas långa resa blev bland annat den skola där mamma och hennes syskon långt senare skulle sitta och traggla katekesen. Den uppfördes 1867 i Bäsksele och var den första fasta skolan i Vilhelmina församling.
När jag och min kompis stod i skolsalen och läste informationen om detta skojade jag och sa att ”det kanske är på grund av henne som jag är här”. Ja, det var nog så. Ni kanske förstår vad jag gjorde. Skapade ett krypto. Javisst. Inte bara ett, eftersom jag vid den tidpunkten utvecklat kryptotekniken till att göra olika varianter på bokstavsuppställningen för att sedan addera resultaten i ett försök att få fram förståelig information. Alla kryptona utgick från hennes tre namn som sedan kompletterades med församlingsnamnet Vilhelmina och i en annan variant Volgsjö som var det tidigare namnet på församlingen som Maria Magdalena tillhörde.

Det första jag upptäckte var namnen. Vid den tiden var godtrogenheten så stor att jag inte förstod att det var automatmönster som lätt kan hittas i vilka diagram som helst. Därefter tyckte jag mej se att där fanns ytterligare information som kunde läggas till min släkttavla vilket gjorde mej ganska paff. Tilläggas bör att jag aldrig varit särskilt intresserad av mina anor och bara hört sporadiska berättelser från gångna tider. Både mormor och farmor var redan avlidna när jag kom till världen, och en kort tid efter att jag fötts dog både morfar och farfar inom bara några månader. Möjligheterna att få höra om äldre tider minskade därmed rejält och bidrog förmodligen till mitt ointresse. Där fanns inga gamla historier om tidigare anförvanter som hade kunnat elda på nyfikenheten om gångna tider förutom mammas ganska sparsamma berättelser av vilka framgick hur enormt fattigt och eländigt hennes familj hade haft det. Ingenting som lockade till ytterligare undersökningar.
Att jag satt där och var paff berodde på att i samma veva som min resa skickade min äldsta syster påpassligt början av vårt släktträd som hon i sin tur erhållit från en kompis som väl tänkte ge henne impulsen till en ny hobby på ålderns höst. Tredje gången gillt som min syster sej själv ovetandes ingrep i skeendena för att leda det vidare. Varken hon eller jag hade tidigare haft nåt intresse för släktforskning så det är verkligen förunderligt hur väl tajmat detta var.

Där satt jag alltså med namnuppgifter på anförvanter så långt tillbaks som början av 1800-talet, ingen Maria Magdalena fanns bland dem, men min mormors, mormorsmors och mormorsmormors förnamn hittades alla i Maria Magdalenas namnkrypto. Mormorsmor var född samma år 1835 så det skulle kunna vara så att de var kusiner. Bådas mammor hade samma efternamn, så omöjligt var det inte även om namnet inte var alltför ovanligt. Mina tidigare misstankar om att vi har sameblod i ådrorna kunde mycket väl stämma, både mammas och morbrors anletsdrag tydde nämligen på det.

Nu, några år efteråt, och med en hel del träning i att läsa dessa diagram som de själva kallar sej för, inser jag att allting är automatmönster och jag är mycket mer restriktiv när det gäller den såkallade information som ibland kommer fram. Jag tvivlar verkligen på att den följande historien som dök upp är sann, men då slukade jag allt med hull och hår och ifrågasatte knappt nånting. Återigen, det var ju det där med kanalisering, ska den fungera går det inte att ifrågasätta uppgifterna, vilket jag inte heller gjorde då, jag satt alltför fast i den stora häpenheten, men därmed inte sagt att det som kom upp ur diagrammen är sant. Poängteras bör att jag aldrig tidigare sysslat med någon form av kanalisering men att intresset för ämnet varit stort.

Namndiagrammet talade först om att Maria Magdalena levde under en tid med gammaldags seder, hon talade mycket om de andliga tingen, verkade ha varit djupt religiös. Hon hade en avsevärd andlig tillit, vilket nog var behövligt för att kunna göra den långa resan till Stockholm alldeles ensam. Allt det där stämmer för övrigt mycket bra med beskrivningen av henne som hittas i Roehrich's skrift Lappland och Maria Magdalena Mathsdotter som utgavs 1866. Enligt den skriften lovade Maria Magdalena sin syster Sigrid Regina när hon låg på dödsbädden att fortsätta hennes arbete med att försöka förbättra samernas situation och främst samebarnens. Henri Roehrich var fransk pastor i Stockholm och verkade bland annat för lappmissionen. Han träffade Maria Magdalena vid ett antal tillfällen och imponerades av henne.

Resterande diagramuppgifter får nog tas med en ganska stor nypa salt, det vill säga att hon anammade mannens livsstil, var garanterat radikal, samtidigt som hon hatade mannens mentalitet, vilket fick mej att haja till. Riktiga "neanderthalare" var det omdöme som dök upp. Det hade förekommit en ”rain-man” i släkten alltså en savant, astrala mirakel och hon hade myggallergi samt renlighetsmani. Någon dog i förlamat tillstånd, oklart vem, fast det borde ju varit hon själv eftersom det var i hennes eget namndiagram som uppgifterna hittades. Men när diagrammet sa att mina röstproblem var sviter efter detta liv då blev jag fundersam. Måste väl ändå vara fel. Eller betydde det att jag hade varit Maria Magdalena, eller kanske nån annan i hennes familj?

Helt plötsligt kom uppgifter upp om sexuellt utnyttjande. Om det var hon eller hennes syster/systrar (?) var oklart. Så fruktansvärt otrevligt. Diagramuppgifterna blev plötsligt hotfulla, antagligen på grund av min egen rädsla vid tanken på min egen eventuella inblandning i den där 1800-talsfamiljen. Diagrammet ställde dessutom frågor: vem bar sej vedervärdigt åt mot de andra, och med vilka karma-konsekvenser som följd? Uppgifter om att karma-hammaren var redo att slå till dök upp och jag krympte ihop av rädsla för vem jag hade varit och vad det skulle kunna resultera i. Varför hade jag fått impulserna att åka till morbrors och mammas gamla skola och där upptäcka denna samekvinna som jag aldrig tidigare hört talas om? Det måste väl ändå ha funnits nån anledning. Det kunde faktiskt vara så illa att jag och mina nuvarande systrar hade levat i den där familjen. Handlade det om reinkarnation? Det knöt sej inom mej. Men nu hade jag gått så långt att det bara var att fortsätta. Efter att Maria Magdalenas krypto ”satt sej” var det nåt som sa att tankesaltomortalen nu var avklarad. Phu!

Hade jag varit kapabel till ett mer distanserat förhållningssätt hade jag antagligen inte gått vidare som jag nu gjorde utan nöjt mej med att konstatera att detta med karmakonsekvenserna ju gäller oss alla rent generellt, det vill säga om reinkarnationsläran är den verklighet vi lever under. Vi har ingen aning om när de slår till eller vilka de karmamässiga följderna blir av våra egna handlingar. Jag kunde emellertid inte släppa funderingarna på Maria Magdalena och hennes liv och familjeförhållanden. Efter att ha kontemplerat dessa ruskiga såkallade uppgifter under några veckor fick jag via ett besök på landsarkivet hjälp med att plocka fram uppgifter om hennes familj. Hon hade enligt den förteckning som visades fyra systrar. Sigrid Regina, Anna, Lisa Sophia och Brita Margareta. Detta stämde inte med de uppgifter som sedan hittades i en artikel i tidskriften Västerbotten nr 4 årgång 1973. Tidskriften hittades bland mammas kvarlåtenskap. I den artikeln som handlade om Bäsksele missionsskola och barnhem nämndes inte den sista dottern men vidare efterforskningar via Internet gav en möjlig förklaring till detta. Brita Margareta avled tydligen endast ett år gammal, föddes 1844 och dog 1845 enligt uppgifter i Sameskolor inom Åsele Lappmark, Biografier, hittade hos Forskningsarkivet, Umeå Universitet. Jamen än sen? Spelar roll? Jo, det skulle nämligen senare dyka upp en historia ur sonettdiagrammen om Brita Margareta, en anledning till hennes dödförklaring som enligt den historien inte stämde, hon dog förmodligen långt senare, en historia som var som tagen ur Margit Sandemos Isfolkssaga. En riktig skröna. Dessvärre omöjlig att bevisa. Om inte mina minnen kommer tillbaks. Denna osynliga Brita Margareta skulle eventuellt ha varit jag, detta framkom under de därpå följande diagramläsandet. Tillförlitligt? Nej, det vill jag inte påstå. Endast irriterande underligt. Förmodligen bara nån konstig inbillning. Ur de senare diagrammen skulle också anledningen till Sigrid Reginas dödsfall dyka upp, ett misslyckat fosterfördrivningsförsök. Jag garderar mej för sanningshalten i denna diagraminformation som dessvärre dök upp inte bara på ett ställe.

Bland de senare tillkommande diagramuppgifterna angavs orsaken till Maria Magdalenas långa skidresa vara en annan än den som anges i Roehrich's skrift även om en förbättring av främst samebarnens situation utgjorde den mest glödande drivkraften. Rosenrasande skidade hon iväg för att offentliggöra sin egen och systrarnas vedervärdiga situation, alltså det sexuella utnyttjandet. Ingenting av detta hittas i skriften så trovärdigheten lär vara extremt låg för att detta var den egentliga sanningen. Men... i Roehrich-skriften hittas detta:

"Under den tid Maria bereddes till sin första Nattvardsgång och redan förut, förföljdes och nedtrycktes hon af en förfärlig tanke: jag är en alltför stor synderska att Gud skulle kunna förlåta mig?... Hon gret dag och natt och ville ej äta. Man talade med henne om Guds kärlek och förbarmande, men hennes syndaskuld stod framför henne och ingenting kunde skänka hennes hjerta frid. Under Gudstjensten höll hon sig vid kyrkdörren och vågade knappt gå in, likasom publikanen i liknelsen. En söndag ser pastorn henne vid dörren, går till henne och ber henne komma till sig på eftermiddagen. Maria går till sin pastor. Der hör hon Bibeln läsas och förklaras; pastorn beder tillsammans med henne, men hennes förtviflan viker ej. ---"

Denna helt otroliga berättelse tog mej desto mer eftersom möjligheten/risken fanns att mina systrar och jag själv ingått i denna ytterligt destruktiva familjebild för så länge sedan. Det vill säga om det var sant. Den medfödda godtrogenheten gjorde att jag inte hade några som helst svårigheter att tänka mej att det kunde vara så. När jag i detta läge gick tillbaks och tittade på våra egna personliga namndiagram såg jag mera, uppgifter som tycktes bekräfta fynden. Men vem hade i så fall varit vem? Där blev det att testa, fram och tillbaka för att om möjligt hitta de rätta identiteterna. Men kunde det verkligen vara sant? Jag kom till slut fram till en eventuell rollbesättning, dels på grund av fynden i namndiagrammen och dels på grund av vissa andra omständigheter som emellertid kan ha helt andra förklaringar.

En av dem är min äldsta systers stora oförklarliga aversion mot björkstammar som när de är många tillsammans betecknar ren galenskap för henne. Hon har aldrig hittat nån förklaring till denna underliga avsky. Eftersom hon har haft några upplevelser som skulle kunna vara minnen från tidigare liv bad jag henne meditera för att se om hon skulle få nån upplevelse som kunde förklara detta med björkarna, men hon sa att "det är precis som att jag skulle ha en mycket lång och bred mur bakom ryggen och jag vill absolut inte veta vad som döljer sej bakom den".
Sen så var det mellansysterns myggallergi. Hennes myggbett är inga normala sådana, de liknar bölder och tar lång tid på sej att försvinna. Det där med renlighetsmani... tja ett flitigt duschande, visst, men det är hon ju knappast ensam om. Om man emellertid tänker på mönster som skulle kunna gå igen mellan liven så finns där en annan möjlig koppling, hon har detta med att resa långt bort ensam. I detta livet flyttade hon så långt bort hon kunde komma hemifrån, till en landsända där hon inte kände en enda människa, och hon har dessutom gjort ett otal utlandsresor utan ressällskap. Hon har också en ovanligt bra fysik. Orkar cykla långa sträckor hur lätt som helst, och med ett minimalt intag av föda. Om det nu är möjligt att ta med sej sådana egenskaper till nästa inkarnation. Ingen aning.
När det gäller mej själv finns inga liknande möjlighetskopplingar, men istället en upplevelse eller bild som några gånger tidigare dykt upp under de sporadiska meditationerna. Det är vinter och jag står ensam och tittar på ett litet hus som ligger i en relativt gles skog. Jag hör dit men ändå inte. Jag vet att jag inte ska ge mej till känna. Det är inget bra ställe. Inget mer än så.

Med hänvisning till dessa "andra" omständigheter är den mest troliga kandidaten till Maria Magdalena mellansystern. Vår äldsta syster skulle möjligen kunna varit Sigrid Regina, men återigen, det finns ingenting som säger att detta är sant, och egentligen skulle jag helst ha velat utelämna hela denna historia med de upptäckta samesystrarna dels eftersom den är så ytterst obevisbar och dels på grund av den oerhört grumliga nödvändigheten av att berätta om eventuella verklighetsmöjligheter långt tillbaks i tiden. Bevisa tidigare liv gör den då inte, det var bara det att dessa samesystrars namn senare hittades i rätt många sonettdiagram, dessutom ofta sammansittande och ofta med orts- eller församlingsnamnet Vilhelmina i anslutning. Hur det nu kan komma sej.

Troligtvis är detta en produkt av min tidigare godtrogenhet, detta att jag och mina systrar skulle ha varit dessa samesystrar på 1800-talet, även om möjligheten finns, men de fyllde förmodligen en stor funktion som lockbete för att jag skulle finna det intressant att gå vidare med utforskningarna av diagrammen. De fyller troligtvis även en annan funktion eftersom namnet Maria Magdalena hör till de mest lätthittade i diagrammen. Lätt att tänka på bibel-gestalten och tro att det handlar om henne, när det i själva verket måste ha funnits många kvinnor med detta namn, uppkallade efter den berömda bibel-kvinnan.
Här lämnar jag tillsvidare samesystrarna men återkommer senare till åtminstone den ena, vars namndiagram betedde sej på ett mycket häpnadsväckande sätt.