DEN FÖRBORGADE SKRIFTEN

Kap.23 - Anorna

Cirka femton år tidigare gick jag en enveckaskurs som gick ut på att man skulle se om man hade några ovanliga förmågor typ medialitet eller liknande. Det blev rena floppen för mej som hade mycket svårt att inför gruppen göra några större utsvävningar, men jag reste hem med uppgift om att jag hade stora anlag för psykometri, förmåga att kunna berätta om föremåls tidigare historia genom att hålla i dem och på nåt sätt koppla upp sej mot föremålet. Kursledaren, ett numera välkänt medium, berättade att detta gick att utläsa av min aura. Trodde jag inte alls på. Första gången jag egentligen provade nåt liknande var när jag cirka tio år senare av nån anledning började undra om det kunde ha legat nåt i vad den mediale kursledaren påstod om mej. Det var då jag helt sonika ställde mej där i skogen och blundade för att försöka känna in om det fanns nån fornlämning i närheten, och det var då jag i gengäld fick den inre uppmaningen att leta efter en inskription. Sen försökte jag inte mer, trodde väl fortfarande inte riktigt på det hela.
Men nu efter alla mina ovanliga upplevelser insåg jag att det kunde finnas en förmåga där som jag inte hade förstått mej på. Tankarna gick också till den dramatiska upplevelsen hos schamanen samt alla nattliga drömmar. Det Okända hade i och med den gistna rokokostolen försett mej med en guldkantad möjlighet att få kontakt med de förgångna händelserna. Tanken svindlade. Så spännande!
Jokern tydde på att vad som helst kunde hända men att inga garantier fanns. Jokern är detsamma som Narren, det första kortet i tarot-kortens Stora Arkana, mitt eget personliga kort i denna inkarnation. Narrens utmaning är att man blir tvungen att gå nya obanade vägar där man bara har sin inre vägledning samt sitt eget hjärta att lita till.
Tyvärr blev det platt fall av stolsatsningen. Jag kan avslöja att hittills, över fyra år har passerat, har jag inte fått nån som helst upplevelse genom att sitta på den stolen. Istället drog jag mej till minnes en tidigare dröm om att jag befann mej inne i ett gammalt timmerhus som brann för fullt samtidigt som där fanns åtminstone en skrattande man som tydligen tyckte att det var pin livat. Vet tyvärr inte tidpunkten för drömmen men möjligen var det efter att rokokostolen kommit in i mitt hem.
I samma diagram ur vilket insinuationen om att stolens eventuella berättande kunde vara en möjlighet, dök det också upp att det var dags för ännu en tankesaltomortal samt en uppmaning att leta efter så kallade ”honoratiores”. Diagrammet sa åt mej att ”sprätta iväg” men inte åt vilket håll. Jag fattade ingenting. Några förnäma personer skulle knappast hittas i min släkt som verkade innehålla motsatsen enligt samhällets - och förstås mina egna - värderingar. Uppmaningen fick därför läggas åt sidan så länge.

Det blev väl platt fall med den där skattgömman också tänker antagligen mina presumtiva läsare. Eller var det stolen som utgjorde en slags skatt? En gisten skatt. Nja, som jag ser det har diagrammen inklusive stolen utgjort en snitslad bana till en skattgömma som förmodligen endast är ren och skär inbillning. Den är alltför otrolig för att kunna vara sann. I diagrammen på mammas sida envisades "anlag för tresträngat DNA" att dyka upp. Ja milde tid. Jag gick så långt tillbaks som till mormorsmormor och… ja vad skulle jag tro? Även här fanns anlagen. Som skulle ha kommit varifrån? Det gick att läsa om både tattare och samer samt demon-änglarnas anlag. Den intressanta uppgiften "tangerar siddhis" dök upp samt att andemonaden var en realitet i mormorsmormors liv. Jag, den godtrogna, hissnade än en gång, för att hissna ytterligare när jag läste följande: "om demonernas eller änglarnas ras adderas till den mänskliga garanteras gralen"! Gralen... felläsning kanske, för vadå gral? Men det fick mej att undra över mormorsmormors bakgrund. Hur kom de eventuella anlagen dit? Vad hände längre tillbaks i det dimmiga förflutna? Den frågeställningen fick lämnas över till framtiden och min egen eventuella utveckling, genom att ställa frågor och få svar. När jag satt där och stirrade på de framtagna uppgifterna började diagrammet tala till mej, ungefär som den natten jag satt och stirrade i de pyramidsidor som utgjorde DM-kodens lösning. Fråga mej inte hur det gick till, men det verkar som att när jag tröttat ut mej ordentligt genom allt stirrande för att hitta ord och meningar uppstår ibland ett tillstånd när information kommer fram lätt och ledigt, helt utan ansträngning. Diagrammet sa:

”Bästa aspiranten, roar oss att se ’slitet under eoner’ (en insinuant anmärkning som grundade sej i ett stycke som ingick i DM-kodens lösning som här är bortredigerat på grund av alltför mycket svammel från min sida, kombinerat med att dessa andeväsen förmodligen noterat hur jag tillbringade tiden på min andra, dåvarande fas3-plats, där jag satt och pimplade kaffe och surfade på nätet). Gralens rosentaggar dansar inte i denna gren, ersatt av demonernas DNA, retligt men sant. Ni lever era liv i den tredje dimensionen där sanningen har dolts för er. Den inre vetskapen ersattes av egots yttre mineringar. Ni är besatta av att dominera andra. Vi gramse era torra resonemang, era gravallvarliga miner, stelheten retar oss. Minnet sviker er. Ni är nu redo att ta del av en annan version av gral-aspekten. Den som inser att nattens demoner och dagens änglar är detsamma är den ende realisten, den ende som innehar den rätta balansen. – Sardoniskt smajl, sneda leenden så att säga. Demon-modemet ersetter era moderna data-attiraljer.”

Det där med gralens rosentaggar var antagligen en anspelning på den historia som berättas i boken Heligt Blod Helig Gral där författarna lägger fram teorin att ordet "gral" egentligen är en förvanskning av "sang real" som betyder "äkta blod". Författarnas hypotes är att Jesus och Maria Magdalena var ett par, att de fick barn och att gralen egentligen då skulle vara deras efterkommande släktled.
Demon-modemet borde som jag ser det vara det utvecklade och välfungerande tredje ögat, men nog var det ett tufft påstående att vår biologiska hjärna skulle kunna ersätta datorerna. Samtidigt säger vetenskapen att vi bara använder cirka tio procent av hjärnan så det kanske inte är nån utopi när allt kommer omkring. Ja för att inte tala om savanter som kan utföra komplicerade matematiska beräkningar i huvudet, hur lätt som helst. Ett mysterium om nåt. En enastående potential kan anas, för att påstå att savanternas förmåga är en defekt är att blunda för det uppenbara.

Uppgifterna om den tresträngade arvsmassan dök upp på fler ställen, äsch det var nog bara automatmönster utan betydelse när allt kom omkring. Eller...? I Sigrid Reginas namndiagram dök samma sak upp och inte bara det. När jag hade fått alla bokstäverna på plats hände det mest magiska. Orden kom snabbt som attan, nästan som en kulspruta.
TARGET (målet) TRÄFFAT. VAR SÅ GOD, GODSET ÄR HITTAT, DITT HITTEGODS, PISTOLEN, SITTER FASTSATT I STAMMEN! TOG FASTA ”SÄTT SPRÄTT”. JÄTTEFESTLIGT ATT SE ATT DET GÅR ATT GE ER REGI FRÅN ANDRA SIDAN!
Jag nästan svimmade av innebörden, jag hade verkligen kontakt med den andliga sidan av tillvaron. Wow!
Diagrammet talade omedelbart denna gång och med en mycket kraftig ordacceleration. Men vad menades med pistolen? Det enda jag kom att tänka på var Valerie Solanas pistol som faktiskt dykt upp i ett tidigare diagram som sa att ”Solanas pistol inlämnad på hittegodsavdelningen”, vilket fick mej att skratta och ignorera det som överslag i fantasin. Nu insåg jag att det var ett demonängel-trix och kunde ses symboliskt. Pistolen var tydligen symbol för något, men vad?
TRE-GENEN, alltså den gen som innehåller möjlighet till tresträngat dna, HÄRSTAMMAR HÄRIFRÅN, kom därnäst, samt ETT DIAMANT-GITTER SITTER FASTSATT I ERA STAMGENER, ETT ”GRID” (nät) SITTER FAST I DNA-STAMMARNA OCH DÄR SITTER TETRAGRAMMATONS ID.
Och det där sista vad är det då? Alltså tetragrammaton är detsamma som den hebreiska benämningen för deras gud Jahve som även kan skrivas YHWH eller JHWH eller i siffror, ja ni vet 10-5-6-5. Hur detta tar form i DNA:t kan bara en specialist på generna och arvsmassan svara på. Och naturligtvis känner jag en mycket stor tveksamhet till att publicera detta överhuvudtaget eftersom jag inte kan gå i god för uppgifternas sanningshalt.

Natten efter att jag skrivit ner detta avsnitt i DM-kodens lösning låg jag och vände mej av och an, kunde inte somna riktigt, och rätt vad det var dök en idé upp angående pistolen. Valerie Solanas pistol kunde inte betyda nåt annat än hat. Kunde det vara så att mycket starka känslor typ hat åstadkommer förändringar i arvsmassan?
Om man betänker att jobbiga upplevelser skulle kunna stressa arvsmassan till förändringar då skulle man också kunna tänka sej att något hände med samedöttrarnas DNA, och med tanke på att informationen dök upp just i Sigrid Reginas diagram, hon som enligt den suspekta diagraminformationen blev utsatt för de grövsta övergreppen, så kan det peka på att ju värre hemskheter desto mer förändras arvsmassan. Och nu är det ju så att världen är full av hemska upplevelser. Mutationer torde kunna uppstå lite överallt. Med tanke på alla hemskheter som särskilt kvinnor men även många män varit tvungna att utstå under historiens gång, torde det kunna påverka DNA:t. Inte alls otroligt. Att denna förändring liknas vid Solanas pistol skulle kunna betyda att det påverkar det genetiska materialet i riktning mot att gynna vad hon skriver om i sina profetior. Bara framtiden kan utvisa vilket uttryck detta kommer att ta sej. Huruvida ett tresträngat DNA skulle kunna ”skjuta” den nuvarande aggressiviteten i sank återstår att se.

Tittar vi på talet tre så är det heligt i många kulturer och återkommer ständigt i sagor, myter och legender. Enligt Wikipedian är de jämna talen en symbol för det materiella, som jorden och kroppen medan de ojämna talen symboliserar det andliga såsom livet och själen. Talet tre är vad man får om man adderar det första ojämna talet med det första jämna och därmed får det en extra magisk innebörd.
I Ebbe Schön's bok Folktro om ödet och lyckan hittas följande:

"Bland de utpräglade lyckotalen intar tre den utan all konkurrens främsta platsen. Tretalet har av gammal hävd spelat en viktig roll i magiskt tänkande, både i antik tro och i kristendomen, där vi bara behöver erinra oss så centrala begrepp som den gudomliga Treenigheten och de tre patriarkerna vilka gav upphov till Israels folk. I den icke-kristna folktron utförs rithandlingarna i regel tre gånger, och i folksagorna är tre ett grundläggande episkt tal: huvudpersonerna är mestadels tre liksom de magiska tingen och de viktigaste episoderna i handlingen. En avgörande orsak till vår förkärlek för tretalet är säkerligen att vi genom våra vanliga språkliga begrepp har vant oss vid att betrakta mycket i tillvaron som tredelat. Några exempel: Tiden är grovt indelad i tre faser - vi har ett förflutet, vi lever i nutiden, och framtiden väntar oss. Ett föremål har höjd, bredd och djup. Vi böjer adjektiven enligt principen stor, större, störst. Ett vanligt uttryck är att 'alla goda ting är tre'. Tretalet är ofta positivt laddat. Vi får leta länge för att finna exempel på att det skulle innebära ondska eller olycka."

Frånsett dessa insinuationer om tresträngad arvsmassa som förstås är helt omöjliga att tro på innehåller diagrammen faktiskt en skattgömma som antagligen är den rätta, ord som jag senare förstått är mycket vanliga automatmönster. I dessa diagram hittades nämligen uppgifter om en slags symbolisk tiara eller diadem som består av en hel del andliga dyrbarheter, en demonisk gralskatt bestående av symboliska ädelstenar där diamanterna smäller högst. Den där tiaran är alltså vårt andliga tillstånd. Gott om granater i tiaran tyder på ett explosivt sinnelag, men finns där smaragder tyder det på kärleksfulla, helande energier. Jaja, nu halkade det in i sagovärlden va?! Men att tala i liknelser gör även religionen så det borde inte vara främmande - för de religiösa vill säga. Liknelser är ett sätt att göra något mer förståeligt och kan även sätta färg på ett annars tämligen mediokert litterärt författarskap vilket antagligen är tämligen välkänt för alla litteraturintresserade i sin tur.
Som en något lustig knorr kan meddelas att mammas och morbrors hemska lärarinna som slog och luggade eleverna i nåt slags vanvettigt raseri när de inte kunde rabbla katekesen på ett tillfredställande sätt, hon hette Anna Granat. Enligt mamma var hon inte riktigt klok.

Mamma ja... i hennes namndiagram hittades ordet MUTATION, till och med MIRAKELMUTATION vilket gjorde att de godtrogna undringarna över det tresträngade DNA:t tog fart ordentligt. Vad jag visste var det inget särskilt med henne förutom att hon antagligen hade samma slags läggning som jag. Hon berättade om hur blyg hon var som liten och under uppväxten. Hennes syskon flyttade tidigt hemifrån för att jobba som getare åt bönderna men mamma fick bo kvar hemma längre än dem eftersom föräldrarna var oroliga för hur hon skulle klara sej på egen hand. Skulle namndiagrammets uppgift om en mutation kunna gälla hennes barn istället? Mej och systrarna... Tanken gav mej ingen ro. Tänk om det var nåt underligt med mej och mina systrars DNA. Fast det var ju inget särskilt med oss heller å andra sidan.
Tankarna fortsatte emellertid att envisas, därför försökte jag kolla mitt eget. Jag vände mej både till ett företag som hittades via Internet och en privat läkarmottagning i min närhet. Det blev nobben på båda ställena. Internet-företaget utförde inte sådana undersökningar och privatläkarmottagningen övergick från att först mena att ingenting var omöjligt till att upplysa om att det nog skulle bli tämligen dyrt. När jag sa att jag var villig att betala de tusenlappar det i så fall var fråga om då var det plötsligt så att min frågeställning inte passade in i analysföretagets formulär! Vi var antagligen helt överens om det idiotiska i situationen fast av olika skäl.
Mina godtrogna undringar fortsatte alltså medan förnuftet gjorde vad det kunde för att få mej att inse orimligheten i det hela. Förmodligen läkarmottagningens reaktion. Det är väl ingen människa som har tresträngat DNA heller! Fast vid googlande hittade jag en liten kille som föddes några år tidigare och som visade sej ha denna förändring i arvsmassan. Tyvärr var han född med ett flertal mycket allvarliga hälsoproblem vilket skulle kunna tolkas som att ett tresträngat DNA endast medför elände.

Att jag och mina systrar skulle ha fötts med tresträngad arvsmassa verkar ytterst osannolikt. Absolut. Vi föddes på 1940- och 1950-talen och har levat helt normala liv med normala funktioner. Men det gick ändå inte att utesluta möjligheten. Alltför många andra underliga händelser i mitt liv hade luckrat upp ramarna för vad jag kunde tillåta mej att tänka och inte. Ambivalensen var emellertid rekordstor med ett oundvikligt grunnande som följd. Sant eller osant, det var frågan. Jag ville inget annat än få bekräftat att jag var en helt vanlig tvåsträngad person så jag kunde släppa dessa energidränerande funderingar fram och tillbaks som inte gav nåt annat i gengäld än en ständig irritation på grund av ovissheten. Det jag kunde tänka var att den tresträngade arvsmassan utgjorde ett slags lockbete för min godtrogna person, att dess enda funktion bestod i att hålla intresset öppet för mitt fortsatta utforskande av DM-metodens användning. Rätt och slätt ett lurendrejeri som jag egentligen inte kunde beskylla någon för att ha lurat i mej, jag ansvarade ju själv för upplockandet av orden.

Detta var tredje gången gillt jag försökte ta reda på något men istället hamnade i ett kapitalt misslyckande. Första gången var mina två mail till konstnären som målade den såkallade lejontavlan med de dolda motiven. Inget svar. Andra gången då mailade jag till godset Shugborough Hall att så här såg lösningen till deras hemlighetsfulla bokstavsinskription ut. Inget svar. Jag försökte ytterligare en gång men inget svar då heller. På deras hemsida fanns vid den tiden både en närbild på inskriptionen och en annan bild med en uppgift om att man skulle klicka på bilden om man trodde att man kunde hjälpa dem hitta lösningen på den underliga bokstavsinskriptionen. Den länken ledde ingenstans. Det hände ingenting om man klickade på den. Senare försvann båda bilderna och inskriptionen nämndes endast i förbifarten inne i annan text. Varför kan man undra? Ville de i själva verket inte att nån skulle hitta lösningen, eller gick de på den där historikerns linje, han som ansåg att det hela var värdelös såkallad graffiti på 1700-talsvis. Hur som helst, jag fick inget stöd för att lösningen var rätt. Jag visste inte vad jag skulle ta mej till men insåg samtidigt att den eventuella trovärdigheten för "min" lösning förmodligen upplöstes i atomer för att inte säga nanopartiklar vid läsningen av min svamliga bok som egentligen var tänkt att spegla vänster hjärnhalvas funktionssätt i den första delen där bakgrunden och lösningen fanns, och höger hjärnhalvas fantasirikedom och kreativitet i den senare delen.

Vid den tiden fanns heller ingenting som pekade på att det skulle kunna finnas en bakomliggande avsikt med inskriptionen så jag gav mej hän åt lekfulla tankesaltomortaler samt att tillkännage vissa personliga idéer angående både det ena och det andra som dykt upp under resans gång. Därav den svamliga senare delen av boken. Först under hösten 2012 började jag förstå att en fortsättning där kodlösningen var förutsättningen var på väg att avtäckas. Att DM-metoden var avsedd att användas, och inte bara av mej, hade jag ingen aning om när jag färdigställde DM-kodens lösning. Tyvärr. Förhoppningsvis har jag av detta lärt mej att ta det lite lugnare.